Dagarna dom går.
Jag ser mig själv som någon, som är påväg att gå under med ett leende på läpparna.
Jag hänger helt enkelt inte med längre. Det är så mycket som ska fixas, saker som ska bokas, människor att träffa, tider att passa, att jag helt enkelt bara känner att jag måste skruva ned en smula. Å andra sidan har Rebecka fått glädjefnatt och tycker det är så härligt att vara glad och lycklig att det gärna få gå på röven, bara jag får känna såhär ett tag till, eller för alltid.
Jag ska under dagen undersöka möjligheter att behålla någonslags balans. Återkommer då.
Kommentarer
Trackback
