Coffee Stain

När man inte längre vet, eller inte längre bryr sig om vafan som hände för tre år sedan, eller varför inte vad som hände igår, DÅ kan man börja glädjas över de små sakerna. Då kan jag glädjas över ett "trasigt, eller brutet" sms, över lyckliga ögon, över att jag är här och inte där.

Över att i alla fall inte mitt liv går ut på att hävda mig inför andra och att allt inte är som det borde, det är som det skall.

..Förutom de små toffeldjuren vi kollade på i mikroskop..

Och hur mycket jag än vill tycka att dem är intressanta och det är bra med mikroskop för forskningen, finns det fan inget annat sätt att beskriva dem på än "pretty disgusting, yeah".

And for further notice, är att kolla i mikroskop som att gå omkring med åt helvete fel glasögon.
Nu är jag både yr OCH jättetrött.

Definitivt inte alls bitter.

Jag har varit helt borta i ett par dagar. Ett inferno av braighet. Nothing more, nothing less. Allt är bara så oerhört bra och jag vill inget helre än att stanna av tiden.

Jag gick faktiskt aldrig och la mig i natt, vilket man kan säga har varit en normalitet de senaste veckorna, dock insåg jag vid kl 06.00 att det var supervackert ute..vilket fick tankarna att dra sig till kameran/Kamerorna tyvärr var kortminnet så fullt så jag hann bara ta ett par snap-shots av en av de bästa mornarna i Oktober, kanske hela 2009.

 

Nu är det mest trött och måndag i morgon.

Jag önskar mig tillbaka.

 

 

Jag ser mig själv som någon, som är påväg att gå under med ett leende på läpparna.

 

Jag hänger helt enkelt inte med längre. Det är så mycket som ska fixas, saker som ska bokas, människor att träffa, tider att passa, att jag helt enkelt bara känner att jag måste skruva ned en smula. Å andra sidan har Rebecka fått glädjefnatt och tycker det är så härligt att vara glad och lycklig att det gärna få gå på röven, bara jag får känna såhär ett tag till, eller för alltid.

Jag ska under dagen undersöka möjligheter att behålla någonslags balans. Återkommer då.

Jag är egentligen jättetrött och har sovit bort halva dagen, men nu är jag SÅ pepp!

Är det möjligt att krama hela världen?

Nej. Detta är inte ett "Hej, jag är för viktig för att hinna skriva i min egenkomponerade blogg, yadi"-inlägg. Sådana inlägg ogillar jag så mycket så att jag medvetet undviker att skriva dem. Så, nej. Inte göra det ska jag.

..Ehm. Oavsett.

Det jag pysslat med de senaste veckorna har varit av varierande karaktär. Jag har våldgästats och våldgästat, jag har haft ändlösa diskussioner om fågelinfluensan och haft diverse glädjespratt. Jag har börjat dansa, osedvanligt mycket, i synnerhet i Umeå.

Jag har framförallt INTE sovit.

Detta har nu börjat bli ett problem som är orsakat av så underbara saker att jag inte förmår mig att göra något åt saken utan konstaterar det bara med ro och låter matten lida för det.

Anyhow. Oessensiella bilder ifrån Umeå kan jag i alla fall bjussa på! ;D